Fantastiskt!

Nu vill jag verkligen inte verka högdragen MEN vi har fått celebra läsare här på bloggen - jajjemen! Jag vill på intet vis förringa er mina ljuvaste, men det verkar som om någon med kontatker HÖGT upp på väderkontoret slängde ett öga i min senaste blogg. Inte NOG med att den sedan över en vecka grågeggigahimlen genom ett under upplöstes under eftermiddagens början - jag fick även en SUPERB novellidé! Jag firar med revben, ceasarsallad och skumpa som sig bör!

Puss!


Bernard Noël är en av veckans favoritförfattare och jag dedikerar denna fredag till honom.

Upplysningens tid är här

Nu vet jag vad det beror på! Skrivkrampen! Ingenting händer. Jag ser aldrig något nytt så hur ska jag kunna tänka i nya banor? Men jag vägrar gå ut trots det. Vad ska jag ut i mjölken och göra? Då blir man ju bara ännu mer deprimerad. Det bästa jag kommit på hittillls är att läsa riktigt bra böcker och komma ut i världen på så vis. Men jag tror inte jag kommer kunna skriva något för det. Jag måste se ett vidsträckt landskap av något slag och det är ju helt jävla omöjligt när det här äckliga gråa molnet skär av allt efter trehundra meter. I en vecka nu! Aaaaaaargh!!!!

Bajs! Jag vill bort härifrååååååååååååååååååååååååååååååååååån! Nu! Jag orkar inte mer!

Ja HA ja då var det fredag igen då

Första helgen på länge som jag inte ska jobba. Ingen ångest ingen panik. Eller? Ja ska jag vara sådär riktigt ärlig och öppenhjärtlig så hade jag nog en och annan dos skrivångest när jag vaknade. Inte ett ord blev skrivet igår. MEN jag läste Lagercrantz Strindbergsbiografi så helt förslappad var jag ju inte. Idag har jag suttit och läst igenom gamla dagböcker. "Men är inte DET ångestgivande om något?" Jo. Fast jag har tagit mig under åren. Det är i Paris som det introspektiva börjar på djup nivå sen barkar det neråt under hösten och det var inga roliga sidor, men jag agerade med naturliga reflexer - slå igen boken och kasta bort den - så slapp jag det. Moget handlande. Skönt att man kan försonas med sig själv och allt det där... Sedan gick jag vidare till nästa dagbok och mot slutet börjar det ta sig med ett par festliga dikter. Nu börjar den svarta humorn växa fram. Dagbok tre börjar illa men slutar i triumf. Trots att det är från rockbottom är tonen under år 2006 härligt humoristisk.

Söndagen den 28:e mars
Hej. Jag heter Linda och har ångest.


Efter ett LÅNGT uppehåll:
Onsdag 12 juli
Jag dricker sprit och lyssnar på Klas
Östergrens "Gentlemen". Känns bra. Varit
apatisk en tid.


Och en gammal dikt som jag skrev under en kväll med Anna (vi satt på Nyhavn och drack två öl som vi nog egentligen inte hade råd med):

I filmen om vårt liv

I filmen om vårt liv
spelas Black Magic Woman i bakgrunden.
Vi förstår inte varför.

I filmen om vårt liv
sitter vi på ett uteställe.

Varken Anna eller
jag vet vad som ska
hända härnäst,
i filmen om vårt liv.

"Det känns som om
vi är med i en film"
säger Anna.


Hohoho! Det är kanske bara jag som ser den kolsvarta humorn i det här, men jag har tantskrockat av skratt halva förmiddagen! Det finns så mycket men jag tror inte det är lika roligt om man inte skrivit det själv. Det är så nattsvart - jag ser självironin eftersom jag känner mig själv - men det är nog svårt att inte ta det på allvar om man kommer utifrån.

Det blev i alla fall ett par sidor till sista kapitlet, känns mycket bra.

En låda kom lastad

Nehej, nu har jag trillat ur mina vanor helt och hållet här. Det sprudlar och skrivs seeeent sent om nätterna och om dagarna sitter jag bara och jönsar framför internet. Har suttit i en vecka och försökt lösa ett lurendrejarproblem med nedladdningsprogrammet, men det verkar var stört omöjligt. Jag gav upp för tjugo minuter sedan.

Inte hade jag något mjöl heller. Jag fick mixa havregryn, så jag fick havremjöl. Misär. Vi hade inte salt heller, bara lite grovsalt. Gissa vad jag gjorde? Ja just det. Jag mixade det. Men idag kom en av de härliga Årstidernalådorna (ekologiska grönsaker i en låda som lämnas mycket diskret utanför dörren). Fiffigaste av allt med dem är att man får faktura i slutet av månaden. Yay! Och att det är så fruktansvärt gott! Godaste grönsakerna jag ätit. Den här veckan fick jag rödbetor från Sören Nilsson i Mörbylånga [Sö'en Nilsson i Mööö'by'lång'] rödkål, potatis och savoykål från Solmarka gård i Kalmar [Solmaa'ka Gå'hd i Kalmaah'] - resten var från Gotland.
Och Tove bjöd mig på middag - wunderbara kvinna! Hoppas det blir ikväll.

Nu ska jag antingen skriva eller läsa. Eller göra lunch. Eller gå och panta och darrande räcka fram min bonuscheck på 25 riksdaler, se om det räcker till något i mjöl och äggväg.

Smaklig spis!

c'est novembre, ma cherie

Tvärtemot alla naturliga mänskliga impulser en novemberdag som denna har jag byggt en jättehög av omöjliga ambitioner. Jag ska skriva en hejdundrandes massa sidor, ut och jogga, städa hela hundrakvadratslägenheten och laga en fantastisk middag till min man som kommer redan straxt efter fyra. Det börjar ju bra. Med att man sitter och skriver blogg menar jag.

Jag är kluven. Mint förre handledare (som jag intelligent nog bytte ut) hävdade att jag var alldeles för egoistisk och att det blev jättetråkigt att bara läsa om jag jag jag och alla jagen var för lika. Min nye handledare som jag nu försöker impa på genom att skriva som andra helt olika personer hävdar att det är de där jagen som är allra bäst. Ja du di Leva - vem ska vi tro på tro på tro på nu? Logiskt sett, handledare nummer två, antar jag. Det är ju ändå han jag bytt till.

Jag är för övrigt fullständigt barskrapad. En mastodonträkning för elen tog större delen av matkassan för både Olof och mig. Tv-licensen är aldrig nådig den heller... Men jag har kärlek, kaffe, torrjäst och vetemjöl så mig går det ingen nöd på. Värre för Olof som går runt med en kniv i hjärtat och skavsår på hälen. (Krossat hjärta och skitjobb).

Om jag ska lyckas med mina högflygande planer är det lika bra att jag sätter igång nu.

Varma lussebullar åt folket!

kram
L