Nu vet jag vad det beror på! Skrivkrampen! Ingenting händer. Jag ser aldrig något nytt så hur ska jag kunna tänka i nya banor? Men jag vägrar gå ut trots det. Vad ska jag ut i mjölken och göra? Då blir man ju bara ännu mer deprimerad. Det bästa jag kommit på hittillls är att läsa riktigt bra böcker och komma ut i världen på så vis. Men jag tror inte jag kommer kunna skriva något för det. Jag måste se ett vidsträckt landskap av något slag och det är ju helt jävla omöjligt när det här äckliga gråa molnet skär av allt efter trehundra meter. I en vecka nu! Aaaaaaargh!!!!
Bajs! Jag vill bort härifrååååååååååååååååååååååååååååååååååån! Nu! Jag orkar inte mer!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment