En kinesisk tant skriker i våningen under...

...men jag kan knepen:

Bachs Toccata och Fuga i D-moll på högsta volym från skivspelaren.
[Di dii DIIIIIIII - di da daaa DAAAAA!.... diiiri diiiii da DAA DAA DAAAAA etc]

Jag gillar stämningen det skapar också. "Den elaka författarinnan i våningen ovanför som skriver om våldsbrott från början av förra seklet." På tal om det hittade jag mot alla odds PRECIS det jag sökte på Stadsarkivet. Den rökande, lätt bekymrade men ack så servile arkivarien blev själv högst överraskad då jag efter blott fyrtio minuter lämnade forskarsalen med ett glatt "tack för hjälpen, det gick lysande!". Han hade ställt sig högst skeptisk till förekomsten av rättegångar mot våldtäkt från 20-talet.

Strindberg har för övrigt (äntligen) lämnat tillbaka Återstoden av dagen. Jag läste ut den nu på elvarasten. Dags att gå över till Chateaubriands minnen från sin sida av graven. Bäst att gömma den varje kväll för säkerhets skull...

En oväntad egenskap man skaffar sig som mer eller mindre seriöst kämpande icke-publicerad författare är förmågan att ta helt meningslösa (men trots allt tilltalande) foton på sin hemmiljö.









Nu kände jag att jag behövde vara lite snäll mot kinesgrannarna så jag slängde igång soundtracket till "In the mood for love" istället. Finns många gemensamma nämnare med den filmen och Återstoden av dagen.

Lunchdags!
A bientôt mes chers amis!

Absurdist - JAVISST!

Herregud! Nu är hon här igen, människan! Två gånger på samma dag! Nu dånar ni väl, era stackare. Jag kan inte förklara det riktigt men jag är helt enkelt FULL av ord. Och fantasi.

Livet är som ett dragspel... Uttöjbart? Nä. Högljutt? Inte nödvändigtvis. Folkparkigt? Förvisso, men nej. Obegripligt? Ja.
Aha.

Strindberg? Ja. Hej. Hej, du. Hur mås det? Jo bra, var det något viktigt, eller kan jag få gå tillbaka till min bok? Oh, läser du, men hu vad trevligt! Vad är det för bok? ... Strindberg? ... Hallåååå?
Men människa lämna mig ifred! Har du något viktigt att fråga så gör det, annars får du vara tyst. Happ. Har det hänt något? Du verkar så sur. Jag är inte sur. Jag l ä s e r . Intelligenta människor gör det. Vadå intelligenta människor? Menar du att eftersom jag inte hunnit läsa mer än Sydsvenskan och Dagens Nyheter så är jag mindre intelligent? Jag har ju skrivit en skitbra novell! För det första, du har inte alls läst Dagens Nyheter. Din pojkvän sitter just nu och klipper sönder den för att hitta insändare till lektionen han ska hålla på praktiken. Du hann bara med Sydsvenskan i morse o m d u m i n n s. För det andra så har du inte skrivit färdigt den där så kallade skitbra novellen. Skryt lagom, flicksnärta. Ameh! Jag kan ju inte skriva färdigt den - jag vet ju inte hur ett rättsprotokoll från 1921 ser ut. Jag ska ju kolla det imorgon. Skitsnack, du ska gå i skolan, och sedan kommer du ha tankarna på operan som du ska gå på på kvällen. Jag känner dig, du. Jädra karl, men än sen då, jag kanske gör det på onsdag istället då. Det är inte det som är poängen. Poängen är att du måste göra det imorgon för annars rubbar du dina nya rutiner om du väntar till onsdag, förstått? Kan du lämna mig ifred nu, tror du? Jag vill v ä l d i g t gärna läsa min bok nu. Bara om du säger vad du läser. Kazou Ishiguros "Återstoden av dagen". HA! Det var det jag visste hela tiden!!! Det ÄR du som snott den från mitt nattduksbord! Jag har letat hela dagen efter den - erkänn, nu din gamle boktjyv! Ja ja ja brusa inte upp nu. Jag kanske råkade gå förbi den förut idag och det kanske var så att den råkade slinka ner i fickan , men än sen då... Åååååååh "intelliGENTA människor" va - tjuvar! Tjuvar är vad det är! Jag gjorde det för ditt eget bästa. Jaså! Annars skulle du inte gått till biblioteket och kollat rättsprotokoll imorgon, du skull ha åkt raka vägen hem för att läsa. Eller hur? Jaa, det kanske. Där ser du. Jag har alltid rätt.


Besserwisser.

Jaha gott folk - nu ska jag och Sebastian på Pickwick Club! Ha det ljuvligt!

Puss och kram!

Näääämen! Är det inte lite rekord, va?

Nu skriver hon IDAG igen! Jaaa - vad har det tagit åt tösabiten?
Jo, det ska jag berätta! En ljuv lliten insikt slog mig igår efter en slitfylld och magvärkande-ångest-jobb-helg. Fuck this. Nu är det jag som blir författare på heltid - och det går hur bra som helst! Idag har jag skrivit en äckligt bra novell! Och jag har massa idéer på lager! Och ett s c h e m a ! Det ni. Och jag ger mig fasen på att det smugit in sig en liten gnutta karaktär i mig också. Nattetid eventuellt. För jag har i alla fall inte märkt när den kom.

Vad som hände på jobbet var att jag glömde två stacakrs damers medecin. Jaa. Men hur är det MÖJLIGT? ser jag att ni chockerat frågar er - jag som varit en sådan fantastiskt hemtjänstbrud i flera månader? Inte ett enda misstag! JO, förstår ni, jag har inte varit ledig mer än tre dagar i sträck under de senaste halvåret - men, nu har det blivit lite jobbrist. Folk vägrar ta semester helt enkelt och no need for a Linda. Jag har därför varit ledig i tre veckor och alla de fantastiska reflexmässiga rutiner jag ständigt tagit för givet var puts väck. Två nya tanter, den första och den sista, gick miste om sina medeciner. Den första skull jag gett kvällsdosen redan på morgonen (så hon tar dem själv på kvällen), vilket är lite speciellt så i vanliga fall får man instruktioner av de ordinarie. Den här morgonen dock var det fullkomligt kaos så de missade det och jag läste inte det lilla finstilta och dubbelkollade inte som jag skulle ha gjort om jag haft kvar mina rutiner. Dam nummer två missuppfattade jag och det var helt enkelt rent slarv. Jag kom på misstagen med båda två morgonen efter och gjorde såklart allt som jag skulle men hade en sådan FRUKTANSVÄRD ångest hela morgonen för vad jag hade gjort. Jag gör helt enkelt inte sådana misstag. Min charmigt tankspridda yta döljer en självkontroll av stål. Lyckligtvis resulterade detta, som tidigare nämnts, i att jag på kvällen sprutade idéer värre än Fontana di Trevi sprutar vatten! Och så insåg jag att jag vill inte hatta och riskera fler misstag så nu skiter jag i hemtjänsten och skriver färdigt min bok till jul så den blir publicerad eller åtminstone kontrakterad innan juni nästa år! Och det ser faktiskt riktigt lovande ut. Jajje.

Nu lagar jag någon fantastisk kalvrätt åt min karl i ugnen - mycket rödvin och gottga grejer. Han har haft en tuff dag och en jobbig gårdagskväll så jag ska se om det går att skämma bort honom lite...

Karin, min älskade! This is for you! (en månad och en vecka för sent men ändååååå)
Jaaaa må hon leeva jaaa må hon leva jaaaa må hon leva uti hundrade ååår, javisst ska hon levaa javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti huuundrade åååår!
Kom ner till Skåneland så fort du bara kan! Yay!

Pussar och kramar i överflöd till alla!



... Och här kommer lite bilder på mitt på-grund-av-för-mycket-böcker omorganiserade rum:

oh så vacker dag

Det har varit en rörmokare här nu. Nu kan jag diska igen. Jihoo.


Jag har inte skrivit något ännu. Klockan är kvart över elva. Japp. Jag har däremot läst en halv biografi över Doris Lessing på engelsk.

Igår såg vi Husbands av John Cassavetes. Den var bra men lång. Men det blir så med klippning och improvisationer. Och med Cassavetes budget. Detta förklarade min kloka karl för mig. Klok och bra så det förslår. Han gick nyss. Till skolan. Han skulle dit. Jag stannade kvar hemma. Jag skulle det. För rörmokaren skull komma. Nu har han både kommit lagat och gått. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för.

Skriva kanske är en bra idé? Eventuellt?

Mmmm. Jag ska strax skriva. Tror jag. Inte.

Kanske ta en kopp kaffe. Ja. Det är bra. En dubbel espresso så man kommer igång. Smart.

Hej då

Nu var det ett tag sen igen ja

Det är för att jag skrivit på mitt projekt och det måste jag göra för det är snart inlämning. Allt är bra annars. Grå himmel igår så då var jag förbannad. Kan ha varit pms också... Idag skiner solen så gott den kan och jag är nöjd. Dock fortfarande febrig sedan gårdagens sena utbrott. Ipren och c-vitamin. Ska jobba i helgen också. Då får man inte vara sjuk. Ajajaj. Nej det var allt. Måste skriva djuplodande grejer nu tror jag. Missa inte Nobelpristagaren klockan ett!

Ny färg, ny frisyr, ny blogg, ny vecka

... och tre par nya skor...

Well well, jag erkänner, jag är bok-, sko- och koffertfetischist. Men ser man det från den ljusa sidan är det bara soptippen och min plånbok som lider av det. Det är ju trots allt oftast gamla grejer jag faller för. Så är det ju när man har en själ från femtiotalet som min vackre kloke karl så poetiskt uttryckte det 33 mil härifrån i en telefonlur för några timmar sedan. Det gällde i och för sig hans egen själ just då, men det är ju en petitess.

Idag var jag uppe halv sex så det är väl ungefär den trettiofjärde gången idag som mina ögon tåras av trötthet. Fast jag har kommit in i en andra andning. Bloggen behövde städas och renoveras och då kan man ju inte bara lämna den vind för våg, nyrenoverad utan att möblera den med åtminstone ett litet ynka inlägg, eller hur?

Varför i allsin dar gick jag nu upp så tidigt idag, frågar ni er såklart och håller andan i ren spänning. Jo, det ska jag tala om, jag var för första gången i mitt liv på en bilbesiktning. Det är väl inget märkvärdigt med det, du har ju aldrig haft någon bil! tänker ni då kanske lite stött, besviket och kanske till och med uppbragt. Ni har så rätt mina kära kloka läsare, det finns inget vardagsmirakel i just detta. Vad som däremot kan förefalla konstigt är att Stefan (min mors fästman för de oinvigda) som byter bilar som en del män byter kalsonger (dvs en gång varannan månad) ... (jo, de existerar faktiskt, och vad värre är, man kan känna dem på lång väg) har aldrig i sitt fyrtio-någonting-åriga liv varit och besiktigat en bil. Märkligt, inte sant?
Nu råkar det vara så att Stefan har varit lastbilsmekaniker på samma ställe senaste decenniet, fram tills i år och på det stället hade de en egen liten besiktningsfarbror som gladeligen tittade på mer än bara lastbilarna. Men jag tyckte det var spännande så jag var naturligtvis tvungen att följa med och kolla läget på en bilprovning. Det gick bra. Bara några tvåor... Sen fikade vi på lotsen och jag fick skjuts hem till pappa där jag otåligt väntade på att klockan skull bli tio så jag kunde ringa den fantastiska frisösalongen min kära syster talat om och genom ett mirakel lyckas få en tid för både klippning och färgning (och massage!Yay!)

Jag ska verkligen göra mitt bästa för att skriva oftare! Jajje! Här kommer lite skördefestbilder också!

Kram!