Bachs Toccata och Fuga i D-moll på högsta volym från skivspelaren.
[Di dii DIIIIIIII - di da daaa DAAAAA!.... diiiri diiiii da DAA DAA DAAAAA etc]
Jag gillar stämningen det skapar också. "Den elaka författarinnan i våningen ovanför som skriver om våldsbrott från början av förra seklet." På tal om det hittade jag mot alla odds PRECIS det jag sökte på Stadsarkivet. Den rökande, lätt bekymrade men ack så servile arkivarien blev själv högst överraskad då jag efter blott fyrtio minuter lämnade forskarsalen med ett glatt "tack för hjälpen, det gick lysande!". Han hade ställt sig högst skeptisk till förekomsten av rättegångar mot våldtäkt från 20-talet.
Strindberg har för övrigt (äntligen) lämnat tillbaka Återstoden av dagen. Jag läste ut den nu på elvarasten. Dags att gå över till Chateaubriands minnen från sin sida av graven. Bäst att gömma den varje kväll för säkerhets skull...
En oväntad egenskap man skaffar sig som mer eller mindre seriöst kämpande icke-publicerad författare är förmågan att ta helt meningslösa (men trots allt tilltalande) foton på sin hemmiljö.
Nu kände jag att jag behövde vara lite snäll mot kinesgrannarna så jag slängde igång soundtracket till "In the mood for love" istället. Finns många gemensamma nämnare med den filmen och Återstoden av dagen.
Lunchdags!
A bientôt mes chers amis!
No comments:
Post a Comment