Idag har jag talat med många människor, mest med Ida om bröllop. Jag har även virkat en snöboll till Martin, Idas fästman. Martin, jag hoppas att du inte hinner läsa här innan ni kommer hit i morgon för då blir det inte alls någon vidare överraskning.
Idag vaknade jag lite senare men kompenserade då istället med mördaryoga. Jag skriver mördaryoga eftersom det var ungefär en halv livstid (om man är sex år gammal...) sedan jag gjorde yoga på riktigt sist (wii-yoga räknas inte, det är är bara fjant i jämförelse).
Annars har jag inte gjort särskilt mycket mer utom att surfa mig igenom dagen och lyssna på fransk radio. Jag skrev nog aldrig något om Descartes kranium igår va? Det finns en liten underbar krönika som läses in från telefon varje dag. Jag misstänker att det var samma man idag för humorn var densamma.
Genom ett långt, skämtsamt pompöst och medryckande resonemang ( "Pascal förvisso men..., Bourdieu i all ära men..") kommer krönikören till slut fram till att det måste vara Descartes som är Frankrikes Nationalfilosof (ungefär som våra landskapblommor...) och man anar en ironisk bild av en vajande trikolor under tiden. Så redogör han för Descartes liv och kommer ovanligt fort fram, för att vara en fransman, till slutet då Descartes for till Sverige och på grund av iskylan dog. "Alltså, Descartes är död, javisst, det är tråkigt men ingenting att göra något åt, åtgärder tas och man organiserar, man skickar tillbaka, ben, armar etcetera MEN, man skickar INTE kraniet! Och jag frågar er - vad är en filosof utan sitt kranium?" Och så går han på om kraniumets betydelse, att svenskarna sitter på det uppe på nationalhistoriska museumet och vilken nytta det någonsin kan tänkas göra där, jag satt och skrattade så mycket att jag minns inte allt han sa. Slutklämmen var i alla fall att "le petit prince (jag tolkade det som Sarkozy) har uppmanat oss, folket, detta vårt land, Frankrike att vi måste mobilisera oss! Jag frågar er då, kära lyssnare - hur ska vi kunna mobilisera oss när vi inte ens kan mobilisera Descartes kranium?!". Idag handlade krönikan om att Tintin redan hade gjort allt innan man hunnit med det i verkligheten, månen femton år före Armstrong etc. Rekommenderas varmt, 12.50 alla vardagar och man kommer dit om man trycker HÄR.
Idag ska vi spela på På Besök så det börjar bli dags för mig att ta tag i mitt förvisso rena men ACK så rufsiga hår samt att hoppa i galaklänningen.
I morgon ska jag städa så man kan nog kallt räkna med ett blogginlägg som ett fruktlöst försök att fly plikten... Hej med er - och kom ihåg - nu kan alla kommentera! ;)
5 comments:
Ja!
Hoppas det gick bra igår, jag jobbade järnet och är nu uppe igen vid den här hemskt mörka tiden och ska jobba igen. Det är ju bra eftersom jag behöver pengar men vet du, det är lite jobbigt också. Det hörs ju på namnet.
Puss!
*kommenterar kommenterar kommenterar tills fingrarna blöder och ögonen glöder*
Jag tycker wii-yogan är asbra förövrigt och jobbig, men så har jag ju en lekamen lång som ett ösregn och en jääääääävligt lång rygg (läs rumplös)som allt som oftast gör ont =)
Pöss kakan Ps jag bakar blåbärsmuffinsDs
JAAAAAAA!!!! Kommentarer!!!!! :D:D:D:D:D:D:D
Fokusera på lönen Tove och att det förhoppningsvis snart är över. Det är ändå rätt skönt att vi ses så här i "cyperspace" som jag brukar säga.
Wii-yogan ÄR asbra men jämför med ashatangayoga eller vad nu i hela friden det egentligen heter (i mitt universum "mördaryoga") så är det lite jolmigt. Men jolmigt är bra. Cayennpepprad ost- och skinkpaj är ju inte sämre bara för att en indisk vindaloo är starkare. Båda är lika goda beroende på vad man är sugen på. Men äter man vindaloo först och få cayennpaj efter så känns nog pajen lite jolmig. Men inte sämre.
Jag måste gå härifrån annars kommer jag sitta och dra exempel och upprepa mig i all framtid.
Men bäst av allt är nog dina blåbärsmuffins, min kära.
(de är jag igen..men jag orkar inte logga in. bara kommentera, det är ju det jag gör bäst.)
Bäst är annars de hemmagjorda Kosmopolitans som dracks en midsommar på öland ....swiiit memories babe!!!
Post a Comment