"Malum quidem nullum esse sine aliquo bono" (Det finns inget ont utan något gott)

Happy days are here again. Jag har en jobbintervju på måndag. Yay Yay Yay! Jag har också blivit återsmittad av min egen förkylning via mitt hjärtas solsken, men jag har inget emot en favorit för andra gången i repris (tredje gången gillt som de säger) så länge jag slipper allt vad vinterkräksjukan heter. Det har även resulterat i att jag lite lätt maniskt tvålar in mina händer minst en gång i timmen för att slippa fler bakslag. Det gäller ju att vara i tiptop-form på måndag. 

På tal om det: Helosansalva. 

Det är så bra att jag skriver det igen. 

   Helosansalva. 

Igår kväll vid femtiden hade jag ett styck förkylningsmunspricka i höger mungipa som jag haft sedan innan jul samt blodiga sår i näsan av en månads nässnytande (jag är ledsen för de osmakliga detaljerna här, men det finns en poäng). Idag är munsprickan borta, kvar finns en rosa fläck som jag nästan kan satsa pengar på att den är borta imorgon. Näsan min är sårlös och mjukare än ett spädbarns arsle. Allt tack vare Helosansalva. Jag rekommenderar det starkt till allt vad sårvård heter.

   Igår avslutades min största skuld, tolvtusen för datorn och monsterroutern blev helt återbetalade. Idag fick jag koden till kortet för mitt fläckfria kreditkonto med en räckvid på femtontusen. Tanken var att det skulle fortsätta vara just så fläckfritt om inte notan för min bakrute-krock från augusti också hade kommit med posten. Fyratusen riksdaler. Jajjemen. Hade man bott någonstans och haft en hemförsäkring vid tidpunkten så hade det varit lindrigare, men nu sov jag och Sebastian på en uppblåsbar madrass hemma hos honom så det blev en hård läxa. Den har i alla fall tagit eftersom jag som cykelburen inte ens svarar i telefonen utan att stanna.

   Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag, komvux har börjat och jag började bli frisk så jag har försökt vara ute mycket i friska luften och så har vi haft konserter. 

   Igår hade vi konsert i Lund och vi var - till slut - färre uppe på scenen än i publiken, men å andra sidan blev det antagligen en bättre inspelning. Sebastians pappa var där med både videokamera och fotokamera. Dessutom hade han skaffat en helfestlig klocka som kunde varit tagen direkt ur Alice i underlandet. Siffrorna satt lite här och var och visaren hoppade snabbare än en pigg mört när den skulle slå om. Hade jag varit en person som bar klocka hade det varit min favorit. Nu är jag tyvärr för fåfäng och tycker att handlederna ser för köttiga ut så klockor är inte min melodi.

   I kväll ska vi ha tacokväll enligt familjen Unghs utmärkta devis. Linda Ronstads sjönsjungande stämma, fredagslättja och tacos. Oslagbart. Dessutom, för att knyta ihop kvällen med det spansktalande temat, så ska vi se "The Orphanage". Ta nu hand om er och ha en härlig helg allesammans!