Vaknade bakfull och ångerfull hemma bland mina mörkturkosa lakan. Försökte vinna lite tid för att nyktra till innan jag skulle ge mig av till den planerade picknicken i Folkets Park. Tyvärr eller lyckligtvis var värdinnan så sms-förtjust att jag vaknade till av det oupphörliga mänskliga kommunicerandet och lyckades hinna till picknicken, bara en halvtimme försenad. Sedan satt jag i solen i fem timmar med en massa människor, mat och sprit. När jag kom hem var jag superbrun men det syns inte så bra på bild. Ni får försöka tänka er hur det ser ut.
Väl hemma slappade jag, tog en joggingtur, slappade lite till, badade, avslutade med att slappa. Annika bakade paj och Olof hittade istället för vaniljsocker en ytterst föråldrad potatis längst in på sin hylla. Vi adopterade potatisen (han heter Rune) och planterade honom i en hink. Runes granne som ni kanske ser på bilden här, heter Barbro och är en rabarberplanta. Om man vill vara lite skämtsam kan man kalla henne för Rabarbro...
Jag träffade mycket människor igår. Många mystiska personer. Vissa rent av skrämmande. Och så hamnade jag på KB för första gången (ja jag har sett 2 konserter där men det är ju verkligen inte samma sak). Aldrig mer. De drygaste av de dryga Malmömusikerna stod där så nöjda i sin VIP-bar (jag kom in gratis med en VIP-are) och utanför var det rena rama boskapsjakten. När jag skulle gå hem blev jag infångad av ett lagarbetande par kompisar. Den ene fångade upp en och sa att man var för vacker för att gå hem eller något annat sliskigt och den andre kilade förbi med öl som han satte i händerna (jag misstänker starkt slattsamlande). Tröttsamt. Tröttsamt är var det är. Jag ljög till slut och sa att jag skulle ut och röka (det finns en utgång för hemgång och en utgång för rökgång) ställde ifrån mig den (eventuellt nystulna) ölen och gjorde sorti från rökrutan genom att krypa mellan repen.
Imorgon vill jag fiska. Det går inte. Mitt fiskeställe kommer vara invaderat av idioter. Det är horngäddetävling imorgon. Första dagen på nästan en vecka då det INTE är pålandsvind och så ska de stå där. Fiska gör man för att det är kul och för att man tänker äta upp fisken. Man står inte och plockar upp femtio-sextio gäddor eller mer, bara för att vinna en tävling. Fy fan säger jag bara. Det där är mänskligheten i en av sina äckligaste skrudar.
Nog om detta. Nu ska här vankas sömn! Jag är alldeles för trött och för brun för att sitta och skriva här mer. Fast jag kan berätta att jag bytt handledare. Den förre blev ledsen så jag fick trösta honom. Men det är bäst såhär, han ville att jag ska skriva en bok jag inte kan skriva just nu. Nu skriver jag det jag vill skriva istället. Det var det det. Godnatt allesammans!