Ingenting går upp emot de första jordgubbarna. Absolut ingenting. Och när man nu tänker på det - vilken uppväxt man har haft! Fuktvarma sommarmornar då pappa sprang ut på baksidan och kom tillbaka med det nästan senapsgula durkslaget fyllt av jordgubbar. Vi hade en halv åker i vår trädgård, fylld av hallon, jordgubbar, vinbär, sockerärtor, blommor och ett växthus med vindruvor, tomater och gurkor. Runt om åkern fanns det plommon- och äppelträd och på framsidan stod ett enormt bigarråträd. Den där gulröda sorten med extra saftiga bär.
Nu sitter jag på balkongen, i solen, med en gul katt vid fötterna och äter av min morbrors precis nyplockade jordgubbar. Det är absolut himmelriket. Dessutom sitter jag och ömsom skriver på boken och ömsom förkovrar mig i snickarglädje på sekelskiftesvillor (förrförra sekelskiftet) för att få inspiration. Det är inte så lätt att renovera gamla hus ska jag säga. Stammar ska bytas, grunder dräneras och elektriciteten ska bytas, för att inte tala om taket! Men det är ett härligt slit, framförallt när den enda ansträngningen jag gör är att låta fingrarna dansa över tangentbordet.
2 comments:
Åh, öland...och jordgubbar. Jag som pratade med min morfar om när jag firade midsommar hos dig på Ölandet och med kryckor hoppade runt som en ko på grönbete bland jordgubbsplantorna ovanför Almer´s...fan va fint det var. Och på tal om det så gick jag igenom en kartong idag och vad finner jag då om inte KORT från de härliga dagarna i ditt sällskap. Underbart!!!
Miss you babe. men snart ses vi i Osby. PUSSSS
JAAAAAAAAA!!!!
Post a Comment