Dagen ingen trodde skulle komma...

... men nu är den här. Ja. Ni kommer inte tro er ögon mina kära bloggläsare.

Jag.
Har.
Börjat.
Rensa.
UT.
Bland.
Mina.
Böcker.

Andas lugnt. Ni behöver inte drabbas av panik. Tror jag... Jag är nog i grund och botten samma Linda, men jag har börjat bry mig lite mer om kvalité än kvantitet antar jag. Dessutom är det ju ett visst ansvar nu när man ska bli en sådan där sambo på riktigt igen. (Vi snackar minst sju månader till, men okej Linda, det är bra förbered dig du...)

Jag har hittills med darrande händer grävt fram tre av de mest okända och därför minst älskade böckerna. Bara för att upptäcka att de visade sig vara helt fantastiska böcker! Typiskt. En Sicilien-guide och jag skulle aldrig drömma om att slänga någon form av informationsbok (särskilt inte när baksidestexten börjar med: "Planerar ni att resa till Sicilien?"), så den fick vara kvar. Nästa bok var en diktsamling av Bengt E. Nyström med det föga lovande namnet Jord och Himmel. Gutt, tänkte jag, lätt match! och dömde den för bonderomantiskt dravel utan talang. Jaha, tji fick jag. Råkade bläddra upp på dikten "Dottern" och i mitt upprörda tillstånd som jag omedvetet måste gå runt och gegga i (far-och-dotter-kris sedan en tabbe han gjorde inför farfars begravning) föll den sannerligen i god jord. Jag var tvungen att sprätta upp sidan för att få läsa slutet och när jag korsat en sådan fysisk gräns var den sista barriären nedriven. Jag har nu suttit och sprättat upp hela boken med svällande hjärta.
Så var det då den tredje boken. Den här MÅSTE jag ju bara kunna slänga bort tänkte jag. But oh no. Tror ni inte att det visade sig vara en UNDERBAR bok med en gammal (fiktiv) bibliotikarie som sitter och filosoferar över livet! Min absoluta favoritgenre! (Gamla gubbar som funderar eller tänker tillbaka - det finns en anledning till att den gode Noël är den nya favoriten och att större delen av Sandemoses verk finns representerade i hyllorna).
Så man kan väl avsluta det hela med att det inte verkar gå så bra...


Som om det inte räcker med att (åtminstone försöka) minimera antalet böcker så har jag bestämt mig för att ändra på en av mina gamla principer som med dagens antal böcker bevisligen inte fungerar. Jag talar naturligtvis om färgkoordinationssystemet. Det är min förhoppning att jag ska lyckas med det för närvarande oöverstigliga momentet att börja sortera böckerna i bokstavsordning istället. Som typ resten av världen gör. Men jag fruktar den kaotiska färgsättningen som mitt rum kommer sluta i. Eftersom mitt rum till 85% består av böcker är deras harmoni en ganska viktig beståndsdel...

Nu ska jag ta en näve böcker till, samtidigt som jag med nervösa knäböjningar lägger ut de första tre på mattan i bokstavsuppdelning.

Ha en underbar tisdag mina kära!