Sjuklingen

Jaa allt e så jävla lajbans så jag kan banne mig inte klaga över denna helt självsvådligt pådragna förkylningen. Jag cyklade i regnet i tunn klänning och kofta till min man på onsdagen. Det var värt varenda liten harkling, snörvling, rödnäsa och glassplitter-i-halsen-känsla som jag nu dras med.

Gårdagen var jättelajbans också, min man lagade mat till mig och övertalade mig mycket bestämt att jag måste vila efter min långa arbetsdag. Han är så bra. Han var lite pappa igår. Jag råkade skrapa upp hela benen för stenbeläggningen på första festens bakgård tog HELT plötsligt slut och så var hela gården en enda stor sandlåda. Oturligt nog var jag ändå hyfsat nykter, dvs jag KÄNDE tydligt att jag trillat, så jag kolkade istället allt jag kunde på fest nummer två och då gjorde det mindre ont. Mårten var väääääärldens bästa vän, gratulerade mig att jag hittat en sådan fantastisk karl när Sebbe var iväg och omvänt när jag sprang på toa. Tydligen hade Mårten aldrig sett en sådan lycklig människa som jag så han tackade Sebbe för det också. Och så sa han att jag var för god för hemtjänsten, för BRA för hemtjänsten. Jag borde vara mer cynisk och inte älska alla så jävla förbehållslöst - men what can you do, what can you do - sån e jag liksom. Och ödmjuk. Väldigt ödmjuk. Inte den som skulle bräka på om det i en blogg eller något dagen efter. Nänä, inte ja inte.


Finaste igår (eller kanske någonsin) var när vi kom hem till mig och Sebastian tog dragspelet och jag lade mig på sängen med munspelet och så spelade vi så jäääääääääääääääääääääääääääääääääävla satans vackert ihop så ni hade dött av tårar om ni hört det. Vi överlevde ju det för vi kunde ju ta ut alla fina känslorna med instrumenten. Men ojojojoj, jag hoppas golvet och taket var nog för att skydda grannarna. Ja, vi märker väl om det börja lukta.

Idag skulle jag gått på grillfest med Kristoffer MEN jag är ju cp-förkyld så jag ska sitta och fyllna till på whisky (i medicinskt syfte såklart) och spela sorgsen tango på dragspelet istället.
Ingen brud-wakeboard-helg blir det heller... Vi skulle åkt till Danmark imorgon och åkt i den därna vattenparken. Nu MÅSTE jag ligga still och hångla hela dagen i en varm säng istället. Stackars stackars mig. Elleh?

Puss and out
er hesa röst i cyberetern

26 timmar kvar till återförening

(James KOLLA vad mycket jag skriver! Idag igen!!!)

Idag var utan jämförelse den gliiiidigaste dagen hittills! Tant nummer ett hade åkt på sjukhus så jag behövde bara prata och trösta maken (som är helt galen i sin fru och en av de snällaste på jorden), farbrorn därpå gick jag till med en kollega som gjorde i princip allt, sedan rast, därpå promenad med en riktig skarping som jag gillar urmycket, skullde därefter värma mat till ett par men då var deras dotter där så jag kunde sitta och skämta med kollegan Pär-Ola i över en timme istället. Hela eftermiddagen med min nye favorit, Sten, som man kan prata och skämta med om allt. Han bjöd på grym fika och tre timmar gick som en blixt. Jag berättade om hur jag träffade Sebastian och han skrattade så tårarna rann.

Cykeln rasslar på som den ska, men sadeln är fortfarande för hög så jag ser ut som en femåring som lånat pappas hoj.

Jag är helt utmattad av hunger så jag måste nog äta något innan jag skriver mer. Märker att det är lite yrsligt...

Mitt nya lidande...

...går ut rätt mycket på att jag snabbt blivit alldeles för bortskämd med pojkvän och har varit tvungen att gå runt alldeles oälskad i en vecka då han semestrar i Barcelona. Två ensamma nätter till, sen jävlar. Jag ska blödsmäktande waila som Palle i Beatles "No more LONELY NIIIGHTS" när han återvänt. Risken finns att han vänder i dörren... Kanske låter bli trots allt.

Idag har jag haft en fantastiskt strålande bra dag på grupp 471 (tror jag det är) där jag stimmat och stojat med Mårten och alla tanter och farbröder. (Kom hem snart sparv, så får vi jobba ihop!)

Kom hem igår från trevligt blivande-författar-festande i Simrishamn vid elvatiden och då fattades herr Otfors säng, dator samt hans modem. Nu hade även halva bokhyllan tömts. Vår lilla pojke har blivit stor... Nu är det snart bara jag och Olof kvar.

Ja JUST det! Jag har hittat en cykel! Det låg ett gammalt rosigt lik mitt på gångbanan ut ur bostadsområdet vid halv sju imorse. Jag mötte en granne och sneglade samtidigt väääldigt mycket på cykelns färdbarhet då grannen sa
"Ta den!"
"Va?"
"Ta den! Det är lugnt, bara ta den. Köp en lås för fyrtio spänn på Möllan."
"Tycker du det?"
"Jaaa! Bara ta den, jag vet vilka de är som tog den, de ska inte ha den! Om någon frågar, säg det är present från mig."
"Okej, jaa jag behöver den och jag är ju lite sen till jobbet"

Så jag vingelskramlade iväg på mitt nya fallfärdiga fynd med för hög sadel och bara ett handtagsskydd. Köpte ett lås på niorasten och ställde ut cykeln utanför St Knuts kontor. För en halvtimme sen när jag slutade berättade Linda som jobbar där och hjälpte mig med cykeln i morse att det kommit en knarkare (rejält hög) och ringt på. "De e min cykel därute!" hade han sagt "Men jag har köpt en ny nu så hon kan lika gärna ta den!". Fantastiskt! Han ville iof helst att jag skulle komma förbi och säga till, han bodde på något socialhotell, men Linda kom inte ihåg vad det hette så jag ska ringa och kolla om jag kan hitta det. Gutt! Det var några som hade snott den för honom utanför Stippes. Jag har en cykel! Yay! Skitdålig! Men ändå!

Ikväll är det Taj Mahal kl sju på stora scenen... Har nog nästan lovat att gå på det, så jag kanske sak göra det. Helst vill jag bara gå och handla och laga lite mat. Lide maud. Ja. Jag gör nog det istället. Man ska göra som man vill. Man är ju ändå vuxen. Eller hur?

Sista lediga dagen

Firade av den rejält igår med cocktails och champagne - glamouronsdag. Sebbe åkte till Barcelona. Känns redan tomt, men jag ska öva på Monogatarislingorna som tröst.

Hjärnan är som en kokt torsk efter den här sommaren, jag ser fram emot Författarskolan, bara grejen att åka med bussen till skolan... Hinna läsa tidningen om morgonen. Kunna gå runt och tänka egna tankar.

Nu ska det läsas Saramágo. Puss and out