Nattsudd

Livet är som en pendel som tickar fram och tillbaka. Vissa element är konstanta. Nu sitter jag här som den bohemernas prinsessa jag var i Paris, dricker vin, röker rullcigg och skriver dagbok. Man reder ut och sätter ord på sina senaste vindlingar i känslornas och erfarenheternas korridorer. Varför rullar hon in här på bloggen och skriver såhär dags då? Jo, jag skrev något i slutet av min dagbok som jag tyckte (i alla fall i nuläget) hade någon form av ogripbar essens:

Det känns som om jag blickar i facit när jag kommer hem till de gamla människorna. Resultaten sitter där, oförställda, i sina olika omgivningar. Men precis som när man räknade matte måste man ha varit med på genomgången för att förstå resultatet. Man måste veta frågan för att förstå svaret.


Det vill säga, vilka sanningar och smarta livsvägar jag än må proklamera, så kommer man ingen vart utan att själv ha levt sitt liv. Så jag får sluta att leta efter bästa vägen och smartaste sättet till min lycka. Det är bättre att bara leva och göra misstagen Det var det hele. Godnatt kära vänner.