Jag och Mattias leker kontor. Vi (försöker) gå upp tidigt, sitter och skriver till lunch - ibland kommer jag in med en espresso (om jag inte försovit mig) vid 10.00 och 12.00 möter vi upp ute i köket för lunch. Därefter tar vi en promenad bort till pildammsparken, går ett varv och tittar på två fina hundar som brukar vara ute och gå samtidigt. Det blir alltid bra samtal även fast de första minuterna efter inträde i parken är tysta. Vi pratar hela vägen fram oftast, men just när man går in i parken med vattnet i mitten så dör samtalen. Jag vet inte om det är skönheten i parken eller en känsla av att "nu är vi på riktig promenad så nu måste vi prata med varandra". Igår pratade vi om att skriva uppsats och idag behandlades ämnet hundar. Sen går vi och handlar och så skriver vi fram till kvällen. Idag har vi planerat middag för Mattias bror kommer.
Jag har haft skrivkramp så jag har läst halva Zahiren av Coelho. Fast sen började min livs- och skrivcoach rycka i mig, Strindberg. Så jag skrev ett brev till honom om att jag hade skrivkramp och fick svar. Han är skitbra. Säger så kloka saker. Han skrev att jag skulle bara skriva om mig själv för det är oftast det människor vill läsa om. Hur andra människor har det så man kan känna igen sig. Han är verkligt smart den karlen.
På väg från pildammsparken mot Mobilia kom den. Novellen. Det kommer som ett email nästan. Ke-dunk! Där kom den - JA vad skönt! Men jag har inget moraliskt dilemma eller förändring i den. Eller jo, där kom det!
Vi har ont i huvudet idag också. Det blåste kallt från samma håll i parken så både Mattias och jag har huvudvärk på ena sidan.
No comments:
Post a Comment