"Aurora Musis amica" (Gryningen är musernas vän)

Mor och jag vaknade till liv vid åtta, båda med viss hjälp av väckarklockor. Hennes var mobilstyrd, min barnhungerstyrd. Vi har njutit av en evighetsljuvligt lång frukost, solsken och trevliga samtal. Nu sitter vi och bloggar framför varsin dator vid köksbordet.

Jag drömmer barndrömmar varje natt. I förrgår drömde jag att jag äntligen fick mitt moderskapsintyg så jag kunde skicka in det till försäkringskassan. Igår drömde jag att fötterna buktade ut på vänstersidan av magen och i natt var hon redan född och ett par dagar gammal. Det går snabbare i det undermedvetna än i verkligheten, uppenbarligen. Det plingade till i mobilen nyss och gravidapplikationen berättade att jag var precis halvvägs nu, i vecka 20.

"Floreat domus!" (Må detta hus blomstra!)

Hej jag heter Linda och jag bor på landet. På landet är det lugnt och stilla, man ser rävar och fasaner och undrar just vad grannarna gör i sin trädgård om söndagarna. Ibland blåser ett växthus sönder eller så springer ett rör i läck. Då kostar det lite pengar, men det mesta går att fixa ganska fort.
På landet läser man Allers, i stan läser man Se & Hör. Jag trivs bättre på landet; Allers har en massa korsord och trevliga berättelser om människor som möttes på en dans för 40 år sedan, tappade bort varandra och sedan hittat tillbaka - som genom ett under. Nu är de sambos eller gifta utanför Norrköping, dansar bugg om helgen och har fyra katter.

I min mage ligger det ett barn, säger de. Jag kan inte tänka abstrakt så jag tror bara att jag har blivit ohyggligt tjock. Det hjälpte litegrann att gå på ultraljud, men det är också lite som att se en film och alla vet ju att film inte är på riktigt. "Vilken dag som helst börjar barnet sparka, då kommer det bli annorlunda" säger alla de där som vet bättre och har varit med om allt. Jahapp. Vad bra då. Men det fordrar fortfarande att jag ska kunna tänka abstrakt för att kunna föreställa mig hur jag kommer känna i framtiden när barnet börjar sparka, vilket jag som sagt inte kan. Ibland går jag ut och tittar i förrådet. Där står det märkliga saker som en spjälsäng, en barnvagn från Kastrup och ett skötbord. Det hjälper inte så mycket, ser bara overkligt ut. Som om vi hade saker från en gammal cirkus bland våra vinterkappor och finserviser.

Hej jag heter Linda, jag bor på landet och har blivit tjock, men jag trivs väldigt bra här.

Nytt nörderi

en symanskinsblogg:

http://symaskinsflirt.blogspot.com

"Bis dat, qui cito dat" (Snar hjälp är dubbel hjälp)

Vilken vecka! Det är skiftvecka och jag och Christina är på lag om kvällarna men ni må tro att vi har fått utstå stora vedermöder och halva veckan är inte ens gången!
Måndag: Livsviktigt dataprogram nummer 1 bryter ihop.
Tisdag: Snöstorm.
Onsdag: Absolut livsviktigast dataprogram nummer 2 bryter ihop och vi kan inte göra någonting överhuvudtaget.
Jag vågar inte ens fundera på vad som ska hända imorgon...
Annars har det spikats bröllop och bröllopsresa. Det förstnämnda på Österlen det sistnämnda till Indien.
Studierna har hoppats av, jag stormtrivs på jobbet och nästa vecka ska jag på skrivarsemester till Norrland och även hälsa på min syster och hennes korridor. Men först ska dagarna emellan besegras utan större blodvite. En härlig förkylning har förresten också utbrutit, veckan till ära.

Ha det ljuvligt mina kära!

"Cum libris non solus" (Med böcker är jag ej ensam)

Så var man ledig. Det känns alltid lika märkligt i början och alltid lika snopet efteråt. Man hinner inte riktigt landa i det på bara två dagar.
Det är en tjock mjölkig dimma utanför, jag ser knappt över gatan. Om den lättar så kanske jag tar mig en tripp ut till västra hamnen. Det var länge sedan.
I övrigt har jag en spännande meny att välja ifrån: plugga processorienterad organisation eller diska (vid Gud vad jag hoppas att dimman ska lätta!).
Och så är det det där med julklappar... De ska vara klimatsmarta i alla fall. Mat, dryck och second hand, till exempel. Oh! Nu fick jag en idé!

Hej svejs!

"Brevis esse laboro, obscurus fio" (Jag försöker vara kortfattad, och blir obegriplig)

Det är sjukt länge sedan jag skrev något här. Det visar bara att jag är en samvetsgrann arbetare. Tror jag.

   Idag spenderas ledigheten med biblioteksbesök, systembolagsbesök (1 flaska bulgariskt vitt vin till jordärtskockesoppan som skola tillagas i afton i goda vänner lag och någon annans kök) samt återupplivningsförsök av forna skaldeförsök ( Strindbergsbreven och Uthållighet från Hembesökelser). Det går inte bra. Jag har just insett att allt det dåliga som jag nu har skrivit ur mig de senaste 3 åren har gjort plats för riktigt bra skrivande. Det jag senast har skrivit är kanske det bästa hittills. Det är också det som gör det så fruktansvärt beklämmande att läsa gammalt och uppenbarligen helt oanvändbart material.

   Nåja, idéerna och vissa stämningar är det inget fel på. Det gäller väl att sjuda och låta det överflödiga koka bort, sila och åter sila för att få fram det goda i smaken. Kanske tillsätta en och annan hemlig ingrediens som smakförhöjare. Vi får se.

Ha en härlig helg!