Hej jag heter Linda och jag bor på landet. På landet är det lugnt och stilla, man ser rävar och fasaner och undrar just vad grannarna gör i sin trädgård om söndagarna. Ibland blåser ett växthus sönder eller så springer ett rör i läck. Då kostar det lite pengar, men det mesta går att fixa ganska fort.
På landet läser man Allers, i stan läser man Se & Hör. Jag trivs bättre på landet; Allers har en massa korsord och trevliga berättelser om människor som möttes på en dans för 40 år sedan, tappade bort varandra och sedan hittat tillbaka - som genom ett under. Nu är de sambos eller gifta utanför Norrköping, dansar bugg om helgen och har fyra katter.
I min mage ligger det ett barn, säger de. Jag kan inte tänka abstrakt så jag tror bara att jag har blivit ohyggligt tjock. Det hjälpte litegrann att gå på ultraljud, men det är också lite som att se en film och alla vet ju att film inte är på riktigt. "Vilken dag som helst börjar barnet sparka, då kommer det bli annorlunda" säger alla de där som vet bättre och har varit med om allt. Jahapp. Vad bra då. Men det fordrar fortfarande att jag ska kunna tänka abstrakt för att kunna föreställa mig hur jag kommer känna i framtiden när barnet börjar sparka, vilket jag som sagt inte kan. Ibland går jag ut och tittar i förrådet. Där står det märkliga saker som en spjälsäng, en barnvagn från Kastrup och ett skötbord. Det hjälper inte så mycket, ser bara overkligt ut. Som om vi hade saker från en gammal cirkus bland våra vinterkappor och finserviser.
Hej jag heter Linda, jag bor på landet och har blivit tjock, men jag trivs väldigt bra här.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Note to Linda: Att vara gravid är inte att vara tjock!
Att vara gravid är att växa sitt barn starkt och att inte fatta att det ligger ett litet knytte där inne som kommer komma ut och vara världens sötaste lilla dunboll.
Att bo på landet är fint. I min stad (det är dock en liten) läser vi hemmets veckotidning, även det på grund av korsorden (som paret i min lägenhet löser varje kväll i sängen) och på grund av de fina historierna ur människors liv, de där historierna som är så fina för att det är precis så livet kan vara.
I din mage har en liten historia tagit fart, jag längtar tills den kommer ut och får ett namn och en blick och en röst att göra avtryck med.
Jag älskar dig!
SÖTNOS!
Visst är det härligt att bo på landet. :) Å snart nog ska du se att hon den lilla som ligger i magen och väntar och växer inte känns så främmande. :)
Kram Nettan
Nej, du har nog rätt. Jag har börjat drömma om barnet nu varje natt. :)
Post a Comment