Mor och jag vaknade till liv vid åtta, båda med viss hjälp av väckarklockor. Hennes var mobilstyrd, min barnhungerstyrd. Vi har njutit av en evighetsljuvligt lång frukost, solsken och trevliga samtal. Nu sitter vi och bloggar framför varsin dator vid köksbordet.
Jag drömmer barndrömmar varje natt. I förrgår drömde jag att jag äntligen fick mitt moderskapsintyg så jag kunde skicka in det till försäkringskassan. Igår drömde jag att fötterna buktade ut på vänstersidan av magen och i natt var hon redan född och ett par dagar gammal. Det går snabbare i det undermedvetna än i verkligheten, uppenbarligen. Det plingade till i mobilen nyss och gravidapplikationen berättade att jag var precis halvvägs nu, i vecka 20.
Thursday, February 24, 2011
Tuesday, February 22, 2011
"Floreat domus!" (Må detta hus blomstra!)
Hej jag heter Linda och jag bor på landet. På landet är det lugnt och stilla, man ser rävar och fasaner och undrar just vad grannarna gör i sin trädgård om söndagarna. Ibland blåser ett växthus sönder eller så springer ett rör i läck. Då kostar det lite pengar, men det mesta går att fixa ganska fort.
På landet läser man Allers, i stan läser man Se & Hör. Jag trivs bättre på landet; Allers har en massa korsord och trevliga berättelser om människor som möttes på en dans för 40 år sedan, tappade bort varandra och sedan hittat tillbaka - som genom ett under. Nu är de sambos eller gifta utanför Norrköping, dansar bugg om helgen och har fyra katter.
I min mage ligger det ett barn, säger de. Jag kan inte tänka abstrakt så jag tror bara att jag har blivit ohyggligt tjock. Det hjälpte litegrann att gå på ultraljud, men det är också lite som att se en film och alla vet ju att film inte är på riktigt. "Vilken dag som helst börjar barnet sparka, då kommer det bli annorlunda" säger alla de där som vet bättre och har varit med om allt. Jahapp. Vad bra då. Men det fordrar fortfarande att jag ska kunna tänka abstrakt för att kunna föreställa mig hur jag kommer känna i framtiden när barnet börjar sparka, vilket jag som sagt inte kan. Ibland går jag ut och tittar i förrådet. Där står det märkliga saker som en spjälsäng, en barnvagn från Kastrup och ett skötbord. Det hjälper inte så mycket, ser bara overkligt ut. Som om vi hade saker från en gammal cirkus bland våra vinterkappor och finserviser.
Hej jag heter Linda, jag bor på landet och har blivit tjock, men jag trivs väldigt bra här.
På landet läser man Allers, i stan läser man Se & Hör. Jag trivs bättre på landet; Allers har en massa korsord och trevliga berättelser om människor som möttes på en dans för 40 år sedan, tappade bort varandra och sedan hittat tillbaka - som genom ett under. Nu är de sambos eller gifta utanför Norrköping, dansar bugg om helgen och har fyra katter.
I min mage ligger det ett barn, säger de. Jag kan inte tänka abstrakt så jag tror bara att jag har blivit ohyggligt tjock. Det hjälpte litegrann att gå på ultraljud, men det är också lite som att se en film och alla vet ju att film inte är på riktigt. "Vilken dag som helst börjar barnet sparka, då kommer det bli annorlunda" säger alla de där som vet bättre och har varit med om allt. Jahapp. Vad bra då. Men det fordrar fortfarande att jag ska kunna tänka abstrakt för att kunna föreställa mig hur jag kommer känna i framtiden när barnet börjar sparka, vilket jag som sagt inte kan. Ibland går jag ut och tittar i förrådet. Där står det märkliga saker som en spjälsäng, en barnvagn från Kastrup och ett skötbord. Det hjälper inte så mycket, ser bara overkligt ut. Som om vi hade saker från en gammal cirkus bland våra vinterkappor och finserviser.
Hej jag heter Linda, jag bor på landet och har blivit tjock, men jag trivs väldigt bra här.
Subscribe to:
Posts (Atom)
