Igår spelade vi med Jens (*vi vill bryta in med ett litet reklammeddelande* "Jens Ihlström med band spelar svängig vispop från Norrland och är jättebra!" *slut på reklammeddelandet*) på café Retro i grannlandets huvudby. Det var evinnerligt ljuvligt! Öl, lite mat och mängder med kärlek och dans! Här finns en länk om man vill titta på bilder http://www.facebook.com/album.php?aid=246044&id=617220516&l=ea2a26ffc4
Nu dreglar jag på tangentbordet. Det står en kyckling med tjocka skivor parmaskinka och mozzarella, hela vitlöksklyftor och strimlad scharlottenlök i ugnen. Den har stått där i snart en och en halv timme på smeksamt ljuv temperatur, så man är lite mör i hungerlökarna. Hej då.
Hej. Igen. Stackars er. Stackars, stackars er som inte fick smaka min mat idag. Jag dog. Flera gånger om. Och åt för mycket så jag får nog ta det vackert. Kanske inte beställa Mys största chokladkaka. Det här börjar bli en matblogg, nu får jag byta ämne.
Min man ligger på sängen och ringer runt till bakfyllefika-på-Mys-sugna människor. Han har så härliga öppningar på samtalen. "Hej Sebastian, det är Sebastian. Hur är det med dig Sebastian?". Jag hade ju hoppat på första bästa buss mot Mys om han hade ringt till mig.
Djupare tankar än så kommer ni nog inte lyckas få ut ur mig. Fast jag kan göra lite mer reklam! Johanna Stillman heter en exceptionellt duktig konstnär och hon och hennes klass har invigning av sina projekt i Folkets Park på fredag klockan sju. Sebastian och jag ska köra Monogatari i miniformat med Stylofon och ukulele, dessutom finns vi att lyssna på både i tal och musik i själva utställningen. Hej svejs!
